Svensk ordbok 2009, webbversion

li´der substantiv lidret, plur. ~, best. plur. lidren lidr·et(enklare) uthus­byggnad för redskap o.d. jordbr.JFRcohyponymskjulcohyponymbod 2 vagnslidersedan 1479 (i sammansättn. halm-)Arboga stads tänkebokfornsv. lidhir; urspr. ett upp­svenskt ord, nära besl. med gotiska hleiþra ’tält; hydda’; besl. med lejdare, lid