Svensk ordbok 2009, webbversion
li`na
substantiv ~n linor
lin·an●långt, relativt smäckert stycke vajer eller tågvirke
af.scen.JFRcohyponymrep 1cohyponymtross 1cohyponymsnöre
bogserlinafisklinaflagglinahisslinastållinatvättlinahan sträckte linan och började dralinan till gäddraget trasslade till sigi änden på linan var en lassoögla knuten○spec. om lina som spänts upp för balansgånglindansgå på linabalansera på slak linabefinna sig i en riskabel situation
efter att ha gjort stora investeringar som inte fallit väl ut balanserar firman på slak lina
löpa linan utgå till den yttersta gränsen för det möjliga eller tillåtnatrots ev. betänkliga följder
som konstnär tycker hon att man alltid ska löpa linan ut
visa sig på styva linanvisa prov på sin skicklighet
regionen har visat sig på styva linan när det gäller modern design
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lina; gammal bildn. till lin