substantiv ~n lindor
lind·an1bred (vit) tygremsa
av en typ som spädbarn förr lindades med
textil.benlindakväva ngt i sin lindahejda ngt på ett tidigt stadium
organiserad brottslighet måste kvävas i sin linda
ligga/vara i sin lindainte ha hunnit långt i utvecklingen
filmprojektet ligger ännu i sin linda
sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. linde ’linda; gördel; kvinnobälte’; trol. besl. med lind, med urspr. bet. ’(gördel av) lindbast’
2åker som lagts igen till gräsvall
mest provins.jordbr.JFRcohyponym4träda
sedan 1303brev om ägobyte utfärdat av biskop Magnus i Åbo (Svenskt Diplomatarium)fornsv. linda ’åker i träda’; trol. besl. med 1land
2lin`da
verb ~de ~t
lind·ar●anbringa (i flera varv)
runt ngt; spec. med avs. på tygstycke e.d. (ofta för att motverka skada)
fys.hyg.psykol.JFRcohyponymnystacohyponym1rulla 3cohyponymsno 1
han lindade gasbinda om sårethon lindade en sjal kring halsen○äv. med konstruktionsväxlinglåta omslutas (i flera varv)
av ngn förpackning, ngt tygstycke e.d.
de lindade breven i en gammal tidningden stukade foten var väl lindadhan lindade hockeyklubban med isoleringsbandlinda ngt (om/kring ngt), linda ngt (med ngt)linda ngn kring sitt fingersefinger
linda ngn kring sitt lillfingerselillfinger
sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. linda; till 1linda
Subst.:vbid1-229437lindande,
lindning