substantiv ~n äv. vard. lindarn, plur. ~, best. plur. lindarna
lind·ar·en1person som yrkesmässigt utför elektriska lindningsarbeten
eltekn.yrk.sedan 19012en grågrön karpfisk med mycket små fjäll
zool.SYN.synonymsutare
sedan 1578ev. till ett adjektiv motsvarande isl. linnr ’mjuk’; jfr lindorm