substantiv ~en ~ar
lind|orm·en●ett sagoväsen i form av en jättelik orm
sag.sedan ca 1430Själens tröstfornsv. lindormber; ev. till ett adjektiv som motsvarar isl. linnr ’mjuk’, sv. dial. linn(er) ’mild (om väder)’; jfr 1linda 2, lindra
Svensk ordbok 2009, webbversion