verb ~de ~t
lindr·ar●göra (obehaglig företeelse) mindre smärtsam
med.psykol.JFRcohyponymmildracohyponymbedövacohyponymdövacohyponym3stilla
smärtlindrandelindra sorgenlindra den värsta nödenta ett par tabletter för att lindra huvudvärkenta ett glas vin ― det lindrar!lindra (ngt)sedan 1578av ty. lindern med samma betydelse, till lind ’mjuk; mild’; besl. med lat. len´tus ’böjlig’
Subst.:vbid1-229476lindrande,
lindring