Svensk ordbok 2009, webbversion

lin`dring substantiv ~en ~ar lindr·ing·endämpning av o­behag jur.med.psykol.smärtlindringskänka lindringsprutan gav snabb lindringspec.mildring av rättslig på­följd JFRcohyponymeftergift 2 strafflindringlindring (av ngt)sedan 1603