Svensk ordbok 2009, webbversion

linn`e substantiv ~t ~n linn·et1knappast plur. garn eller tyg av lin hush.linnebroderilinnenäsdukfint linnegrovt linneen duk av holländskt linne○äv. koll.(hem)förråd av textil­varor ut­om kläder om dukar, lakan, hand­dukar o.d. (äv. av annat material än lin) linneförrådbordslinnesänglinneett skåp för linne och ett för porslinsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. linne, substantivering av lin(n)in ’av lin; av linne’; till lin 2vanligen i sammansättn. (finare,) vanligen ärm­löst under­plagg kläd.nattlinneför­låt att jag tar emot er i bara linnetsedan 1287 (i sammansättn.)testamente upprättat av Cecilia Elofsdotter till förmån för Nydala kloster (Svenskt Diplomatarium)