Svensk ordbok 2009, webbversion

lins substantiv ~en ~er lins·en1genom­skinligt, ljusbrytande före­mål som begränsas av två buktiga ytor el. en buktig och en plan yta; vanligen av glas el. plast geol.optik.linsformadkameralinskontaktlinssamlingslinsspridningslinsglas­ögon med tjocka linserkonkava och konvexa linser○spec. om ögats ljusbrytande del, innan­för pupillen○äv. om linsformiga bergartsinlagringarnegativ linskonkav linspositiv linskonvex linssom har egenskapen att infallande knippen av parallella strålar blir konvergenta efter brytningensedan 1828av ty. Linse med samma betydelse; till lins 2 (formen på­minner om ett lins­frö) 2en balj­växt som ger ärt­stora frön, formade som optiska linser bot.kokk.lins har sedan ur­minnes tider odlats i Medelhavs­länderna○äv. (särsk.) om frönalinssoppasedan 1541av ty. Linse med samma betydelse; av lat. le´ns ’linsärt’