Svensk ordbok 2009, webbversion
lju
`
ta
verb
ljöt ljutit
,
pres.
ljuter
ljut·er
Noll
ljuta döden
se
2
död
sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
fornsv.
liuta
’få genom lott; få på sin lott’; besl. med
1
lott
Subst.:
vbid1-231120
ljutande
verb ljöt ljutit, pres. ljuter
ljut·erNollljuta dödense2död
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. liuta ’få genom lott; få på sin lott’; besl. med 1lott
Subst.:vbid1-231120ljutande