[låk´]
substantiv ~en ~ar
lock·en●ofta plur.
kortare knippe hår som bildar en cirkel eller en spiral
kläd.lockfrisyrhårlockkorkskruvslocktjusarlockromantiskt svallande lockarlägga håret i lockarsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. lokker; gemens. germ. ord med urspr. bet. ’böjlig’; jfr lök
2lock
[låk´]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
lock·et1(tämligen plan) anordning för tillslutning av öppningen på ett föremål
vanligen utgörande tillbehör till behållare (dock sällan flaska)
hush.komm.tekn.burklockgrytlockkistlocklägga på locket på kastrullenlyfta på locketskruva av locket från tuben○spec. om vissa maskindelar för tillslutning av öppningar i cylindrar, pannor o.d.○äv. om den övre plattan på stränginstrument○äv. bildligt, särsk. i uttryck för undertryckande av informationmyndigheterna lade locket på i vapenaffärendet är dags att lyfta på locket – allmänheten har rätt att få informationdet slår lock för örat/öronenman drabbas av tillfällig lomhördhet
hissen upp rörde sig så fort att det slog lock för öronen
sedan ca mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. luk, lok ’lock; lucka’; gemens. germ. ord; jfr lockout, lucka, nyckel
2vanligen i obest. f. sing. och i sammansättn.
(bräda eller läkt som utgör) övertäckning av längsgående skarv mellan bräder
byggn.tekn.lockpanellockribbalägga bräder på lockspika lock på en väggsedan 1859trol. av samma urspr. som 2lock 1
3lock
[låk´]
substantiv ~et
lock·et●i vissa uttryck
övertalning
genom förespegling av stora fördelar o.d.
komm.○äv.utstötande av lockrop
efter villebråd e.d.
med lock och pockmed både lockelser och kravanv. i övertalningssyfte e. d.
hon försökte med lock och pock få sin dotter att sluta röka
sedan 1689till locka 2