Svensk ordbok 2009, webbversion

lod substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en lod·et1metalltyngd som är upp­hängd i en lina e.d. som energi­källa el. för kontroll av lod­linjen el. under­sökning av vatten­djup sjö.tekn.klocklodmurarlodsänklodlodet till schweizeruretsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. lodh; av lågty. lot ’bly; kula’; jfr löda, lödig 2metall eller legering som an­vänds för lödning tekn.sedan ca 17553ett mått på silver­halt ut­tryckt i sexton­delar ngt åld.mått.ett lod (ngt), ett lod (av ngt)sedan 1420Stockholms Stads Jordebok 1420–14744en vikt­enhet i det gamla svenska mått­systemet mot­svarande ca 13 g mått.ett lod (ngt), ett lod (av ngt)sedan 1401öppet brev utfärdat av väpnaren Eringisel Jepsson om gårdsförsäljning i västgötska Flundre härad (Svenskt Diplomatarium)