Svensk ordbok 2009, webbversion

logik [-gi´k] substantiv ~en log·ik·en●läran om principerna för klart och följd­riktigt tänkande fil.en läro­bok i formell logikett resonemang som strider mot all logik○äv.klart och följd­riktigt tänkande hon veder­lade resonemanget med kniv­skarp logikdet var ingen logik i vad han sade○äv. om händelse­utveckling e.d. som tycks följa logiska lagarde växande mot­sättningarna ledde med o­bönhörlig logik till kriglogiken (bakom/i/med ngt)sedan 1636via lat. av grek. logike´ med samma betydelse; till logisk