Svensk ordbok 2009, webbversion

1loka´l substantiv ~en ~er lok·al·enbyggnad eller större rum som an­vänds för visst ända­mål ofta för kollektiv verksamhet och vanligen för annat än bostadsändamål arkit.biol.scen.lokalbristlokalhyradanslokalklubblokalkongresslokalkontorslokalsamlingslokalvallokalstadens offentliga lokalerdet var mycket folk i den rökiga lokalenfirman flyttar in i nya lokalerspec. för nöjengå på lokal och roa sigäv.om­råde där viss växt (eller visst djur) före­kommer växtlokalsedan 1832till 2lokal
2loka´l adjektiv ~t lok·albegränsad till visst mindre om­råde om före­teelse, verksamhet e.d. admin.rum.MOTSATSantonymutbredd lokaltidninglokaltrafiklokala nyheterlokala regn­skurarså­väl lokala myndigheter som myndigheter på riks­planet under­rättadesspec. i fråga om kroppenlokalbedövningen lokal svulst i levernäv.som före­kommer på den aktuella platsen när han kom till Göte­borg sökte han upp ord­föranden för den lokala av­delningenibl. med an­tydan om lägre standarddet var bara lokala förmågor som upp­trädde på scenensedan 1794av lat. loca´lis med samma betydelse, till loc´us ’plats; rum’; jfr lokus, löjtnant, miljö