Svensk ordbok 2009, webbversion
lo´kus
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
lok·us·et1vanligen i sammansättn.
matställe
serv.stamlokussedan 1891studentslang; latiniserande bildn. till 1lokal; jfr loco
2bestämd plats
särsk. för gen på kromosom
biol.sedan 1950av lat. loc´us ’plats’