Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
lort·en●smuts
ofta särsk. ingrodd och obehaglig
vard.hyg.komm.lortgrislorthögha lort på händernade låg på knä i lorten och skurade○spec.fast avföring från djur
hundlorthästlort○äv. bildligtstrunt
prata lortsedan 1488 (i sammansättn. har-, som tillnamn)Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. lorter; av ovisst urspr.
Lortsverige.Titel på bok av Ludvig Nordström (1938) om hygieniska missförhållanden i Sverige