Svensk ordbok 2009, webbversion

lort´ substantiv ~en ~ar lort·ensmuts ofta särsk. in­grodd och o­behaglig vard.hyg.komm.lortgrislorthögha lort på händernade låg på knä i lorten och skuradespec.fast av­föring från djur hundlorthästlortäv. bildligtstrunt prata lortsedan 1488 (i sammansättn. har-, som till­namn)Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. lorter; av o­visst urspr. Lortsverige.Titel på bok av Ludvig Nordström (1938) om hygieniska missförhållanden i Sverige