Svensk ordbok 2009, webbversion

lossa [lås`a] verb ~de ~t loss·ar1upp­häva bindande eller spärrande verkan av komm.JFRcohyponymlösgöra 1 lossa förtöjningarnalossa spärrenlossa hand­bromsenhon försökte lossa mannens grepp○äv. med konstruktionsväxlingfri­göra från spärrat läge lossa hjuletlossa hästen från tjudret○äv.få att strama åt mindre lossa lite på slips­knuten○äv. bildligthan lossade på pungen och bjöd laget runtlossa (på) ngtsedan mitten av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. losa; av lågty. lossen med samma betydelse; jfr loss 2av­fyra skott mil.skottlossninglossa ett varnings­skottlossa ngtsedan ca 15853lasta ur varor; från far­tyg, järnvägs­vagn e.d. sjö.MOTSATSantonymlasta 1 lossningsarbetelossningshamnlossa stycke­gods○äv. med konstruktionsväxlinglossa ett far­tyg○äv. om far­tygetlastas ur far­tyget lossar i Göte­borglossa ngt, lossa ngnstanssedan 1507brev från hövitsmannen Lars Torbjörnsson i Kalmar till Hemming Gadd (Grönblad)Subst.:vbid1-231718lossande, vbid2-231718lossning