Svensk ordbok 2009, webbversion

1lott [låt´] substantiv ~en ~er lott·en1bevis på att in­sats i lotteri betalats ofta i form av en numrerad pappers­lapp spel.SYN.synonymlottsedel lottnummernitlottpenninglottvinstlottköp en lott så kan du vinna en bil!äv. med betoning av den slumpmässiga fördelningen av vinster el. för­delarde drog lott om vem som skulle få börjalotten fick av­göra vilket lag som skulle gå vidareen lott (på ngt), (dra) lott om ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. luter, loter ’del (vid skifte); an­del; lott’; till ljuta ’få’, allt­så ’det som man får (vid skifte, lottning e.d.)’ 2värde som till­delas ngn vid skifte ngt högt.ekon.psykol.arvslottbrorslottden del av förmögenheten som kom på hennes lottäv. bildligt, spec. om an­förtrodd deluppgiftdet föll på hennes lott att sköta hus­hålletspec. äv.levnads­öde vara nöjd med sin lottatt arbeta hårt var böndernas lott(på) ngns lottsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3mindre jord­område för åker­bruk e.d. jordbr.en mager lottspec.koloni­lott de hade tänkt åka till lotten men så började det regnasedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)
2lott [låt´] substantiv, ingen böjning handarb.om lottmed en kant över en annanvid sömnadsarbete e. d.klänningen knyts om lott med breda band ○ äv. bildligtupp­dragen i styrelsen löper om lott sedan 1859urspr. samma ord som 1lott