Svensk ordbok 2009, webbversion

1lov substantiv ~en ~ar lov·en●kurs­ändring i riktning mot vinden av segel­fartyg e.d. sjö.trafik.göra en lov○äv. all­männaresväng, gir chauffören gjorde en vid lov kring stationenen lov (kring/runt ngt)slå sina lovar kring ngn/ngtkretsa kring ngn/ngt​ fot­spår i snön av­slöjade att någon hade slagit sina lovar kring ladan under natten ta loven av ngn/ngtfå över­taget över ngn/ngt​ möbel­fabrikerna tog loven av snickarhantverket sedan ca 1585jfr fornsv. lof ’vind­sida’; till 1lova
2lov [lå´v] substantiv, ingen böjning, neutr. 1tillåtelse ofta mer informell, av förälder e.d. komm.be om lovbarnen fick lov att stanna uppe sentläraren gav klassen lov att stanna i klass­rummethon tittade i hans dag­bok utan lov○ofta försvagat i artighets­fraservad får jag lov att bjuda på?får jag lov (till nästa dans)?○äv. med opers. konstruktionvad får det lov att vara?lov (att+V), lov (till ngt/att+V)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lof ’bi­fall, tillåtelse; pris, beröm’; gemens. germ. ord med urspr. bet. ’tillfreds­ställelse; behag’; besl. med ljuv 2i vissa ut­tryck skyldighet att göra ngt admin.nu får ni lov att vara tysta!○äv. försvagatnej, vi får nog lov att gå nulov att+Vsedan 1682
3lov [lå´v] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en lov·et●tid av ledighet från skol­undervisning ut­över helger pedag.JFRcohyponymferie lovdagjullovsommarlovvinterlovha lov från skolanlov (från ngt)sedan 1659se 2lov
4lov [lå´v] substantiv ~et lov·et●starkt beröm ngt högt.komm.lovprisarecensenterna sjöng den unge debutantens lov○spec. i tacksamhetsfraser riktade till GudHerren vare tack och lov!hon lever, Gud ske lov!○äv. med försvagad religiös inne­bördde kommer nu, tack och lov!sedan 1000-talet (i sammansättn.)runsten, Södra Ljunga, Småland (Sveriges runinskrifter)runform lufi (dat.); se 2lov