[lo`va]
verb ~de ~t
lov·ar●ofta med partikelnupp
styra (segelbåt eller segelfartyg) upp mot vinden
sjö.MOTSATSantonymfalla 1
○äv. om fartygetfullriggaren lovade upplova (upp)sedan ca 1585av nederl. loeven med samma betydelse, till nederl. loef, lågty. lof ’vindsida’; jfr lovart
Subst.:lovande,
vbid2-231919lovning;
1lov
2lova
[lå`va]
verb ~de ~t
lov·ar1ge löfte om
visst (önskvärt) handlande
komm.utlovahon lovade att kommahan lovade dem hjälphon håller alltid vad hon lovarlova bot och bättringjag lovar och svär att aldrig göra så igenhan lovade dyrt och heligt att höra av sig○äv. om icke-personliga företeelserge hopp om, varsla om
juniorernas spel lovade gott för framtidendet lovade att bli en vacker dag○äv.försäkra, starkt framhålla
det var kallt, det vill jag lova!lova (ngn) ngt/att+V/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lova
2starkt berömma eller tacka
särsk. i religiösa sammanhang
högt.komm.himlen vare lovad!lova och prisa Gudlova ngn/ngtsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och HöfdingaSubst.:lovande;
4lov (till 2)