Svensk ordbok 2009, webbversion

1lova [lo`va] verb ~de ~t lov·arofta med partikelnupp styra (segel­båt eller segel­fartyg) upp mot vinden sjö.MOTSATSantonymfalla 1 äv. om far­tygetfull­riggaren lovade upplova (upp)sedan ca 1585av nederl. loeven med samma betydelse, till nederl. loef, lågty. lof ’vind­sida’; jfr lovart Subst.:lovande, vbid2-231919lovning; 1lov
2lova [`va] verb ~de ~t lov·ar1ge löfte om visst (önsk­värt) handlande komm.utlovahon lovade att kommahan lovade dem hjälphon håller all­tid vad hon lovarlova bot och bättringjag lovar och svär att aldrig göra så i­genhan lovade dyrt och heligt att höra av sigäv. om icke-personliga före­teelserge hopp om, varsla om juniorernas spel lovade gott för fram­tidendet lovade att bli en vacker dagäv.försäkra, starkt fram­hålla det var kallt, det vill jag lova!lova (ngn) ngt/att+V/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lova 2starkt berömma eller tacka särsk. i religiösa samman­hang högt.komm.himlen vare lovad!lova och prisa Gudlova ngn/ngtsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och HöfdingaSubst.:lovande; 4lov (till 2)