Svensk ordbok 2009, webbversion
[lå`v-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
lov|ord·et●vanligen plur.
starkt beröm
komm.MOTSATSantonymklander 1
kritikerna strödde lovord över den unge debutantenlovord (om/över ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. lofordh