substantiv ludret, plur. ~, best. plur. ludren
ludr·et1prostituerad kvinna
starkt vard.; kan verka stötandesamh.yrk.sedan 1771av ty. Luder ’kadaver; sköka’; av ovisst urspr.
2(del av) död djurkropp som används som lockbete
för rovdjur och fåglar
jakt.zool.SYN.synonymåtel
sedan 1694