Svensk ordbok 2009, webbversion

luf`ta verb ~de ~t luft·arlåta genom­strömmas av frisk luft komm.JFRcohyponymvädra 1cohyponymventilera lufta rummetlufta klädernaäv.låta vistas i friska luften lufta hundenlufta sigäv.fylla på luft i eller tömma på luft lufta däckenlufta elementenäv. bildligtlåta (ngt negativt) komma till ut­tryck lufta sitt miss­nöjelufta sina för­domarlufta sina aggressionerlufta ngn/ngtsedan 1671Subst.:vbid1-232110luftande, vbid2-232110luftning