substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men
luft|rumm·et1luftfylld hålighet
spec. mellan växtceller
bot.sedan 18432atmosfären ovanför visst landområde
särsk. över viss nation
geogr.ett främmande plan kränkte det svenska luftrummet○äv. om viss del av atmosfären i höjdleddet övre luftrummetsedan 1931