Svensk ordbok 2009, webbversion

lugna [luŋ`na] verb ~de ~t lugn·ar1ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad dämpa sin rörelse särsk. om vind meteorol.JFRcohyponymstillna vädret har lugnat○äv.minska vard.lugna ner tempot lite i mot­lutet○äv.göra mindre störande han rökte för att lugna magbullretlugna (ngt), lugna (ner ngt)sedan 18342ofta med partikelnner, utan större betydelse­skillnad dämpa o­ro eller upp­rördhet hos ngn komm.de an­ställda lugnades med löfte om löne­lyfthon lugnade ner honom med en gest○äv. med avs. på sinnes­tillstånd o.d.lugna de upp­rörda känslornalugna (ner) ngn/ngt (med ngt)sedan 1815Subst.:lugnande