Svensk ordbok 2009, webbversion

lukt substantiv ~en ~er lukt·en●förnimmelse i näsans slem­hinna av förångade partiklar av ngt ämne; liknande den smak­förnimmelse ämnet kan ge i fast el. flytande form fysiol.JFRhyponymdofthyponymodörhyponymvälluktcohyponymvittring 2hyponymstank luktförnimmelseluktorganluktsensationtobakslukten sötaktig lukten frän lukten skarp lukten o­behaglig lukt av fot­svetten stickande lukt av lösnings­medellukten av kaffe slog emot henne○äv. om det som fram­kallar förnimmelsenblomman har en karakteristisk lukt○äv.lukt­sinne hunden har fin luktlukten (av ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lukt ’luft; lukt; lukt­sinne’; av lågty. lucht ’luft; lukt’, sido­form till luft; jfr loft, luft