Svensk ordbok 2009, webbversion

lull`a verb ~de ~t lull·ar1sjunga vagg­visor för musiklulla babyn till sömns○äv.sjunga eller tala o­sammanhängande på grund av o­nykterhet e.d. lulla (ngn till ngt)sedan 1688ljud­härmande; jfr t.ex. eng. lullaby ’vagg­sång’; jfr lalla 2ofta med partikel, särsk.omkring gå o­säkert t.ex. på grund av o­nykterhet Nollett par över­förfriskade herrar lullade om­kring i parken○äv. om litet barn som nyss lärt sig gåtvå­åringen lullade om­kring i mat­salenlulla (omkring) (ngnstans)sedan 1855Subst.:vbid1-232606lullande