adjektiv ~t
lumm·ig1som har rikt bladverk
bot.lummig försommargrönskaröda stugor under lummiga björkarsedan 1618trol. till lom 2 i bet. ’ngt tjockt, yvigt’
2lätt berusad
admin.med.hon blev lite lummig av sherrynlummig (av ngt)sedan 1928Och lummig lövlund står med björk och pilar och ask och ek vid ladugård och stall.Evert Taube, Inbjudan till Bohuslän (i Ballader i Bohuslän, 1943)