Svensk ordbok 2009, webbversion

lung`a substantiv ~n lungor lung·an●(parvis före­kommande) organ som till­för blodet syre och befriar det från kol­syra; hos människan och an­dra luftandande djur med.den friska luften fyllde deras lungorde tjocka rök­molnen gick ner i lungorna○äv. med betoning av andningens betydelse för fram­bringande av kraftiga ljudhon skrek av sina lungors fulla kraft○äv. bildligtde stora parkerna är miljon­stadens lungorsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. lunga; gemens. germ. ord; besl. med lätt