substantiv ~en ~ar
lur·en1ett enkelt, konformat blåsinstrument
urspr. ett herdeinstrument
musiknäverlurstöta i luren○äv. om C- el. S-formiga blåsinstrument från bronsåldernsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. ludher; trol. urspr. ’urholkad stock’; av omdiskuterat urspr.
2anordning för förstärkning eller överföring av ljud
särsk. om den del av telefonapparat som hålls intill örat och munnen
komm.tekn.hörlurtelefonlurlyfta på lurenlägga på lurenrösten i luren var knappt hörbarsedan 17343lätt, kortvarig sömn
NollSYN.synonymslummer
tupplurhan tog sig en lur efter middagensedan 1734till lura 3
2lur
substantiv,
ingen böjning
komm.(ligga) på lur(ligga) i bakhåll
grodorna lever ett liv där hot och faror ständigt ligger på lur
sedan 1543till lura 2