substantiv ~n lutor
lut·an●ett stränginstrument med halvpäronformig resonanslåda
musikJFRcohyponymgitarr
spela (på) lutaknäppa på lutaNN sjöng renässanssånger till lutasedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. luta; av lågty. lute, fra. luth med samma betydelse; ur arab. al-ūd, eg. ’trä(instrument)’
2lu`ta
verb ~de ~t
lut·ar1avvika ngt från normal lodrät ställning
permanent (vanligen oönskat) el. tillfälligt
rum.planket lutadelutande tornet i Pisa○spec. i fråga om person (i vila el. rörelse)vara böjd
han stod lutad över hennegubbens lutande gång○äv.bilda viss vinkel med horisontalplanet
JFRcohyponymslutta
lutande planlutasedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. luta ’luta; buga’; gemens. germ. ord; jfr lust, lyte, löt 1
2ge (ngt) en ställning som avviker från den lodräta
rum.hon lutade kryckan mot bordskantenman måste luta mera på flaskanhan lutade huvudet i händerna○äv. (vanligen refl.)böja (sig)
de lutade sig framåt för att sehon lutade sig tillbaka i stolen○spec. (refl.)lägga (sig) att vila
vard.jag går och lutar mig lite○äv. bildligt (refl.)ha som andligt stöd
det är skönt att ha vänner att luta sig motluta ngn/ngt (mot ngn/ngt), luta på ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser3se ut att avlöpa
på visst sätt; om händelseförlopp e.d.
komm.det lutar åt en kompromiss○äv. om personvara benägen
för viss ståndpunkt, visst handlande e.d.
han lutar åt att säga jaluta åt ngt/att+V/SATSvartåt det lutarhur det kommer att gå
de gick till mötet för att se vartåt det lutade med fastighetsrenoveringen
sedan 16954behandla med lut
tekn.sese1lut
ett lutat trägolvluta ngtsedan 1738till 1lut
Subst.:vbid1-233071lutande,
lutning