substantiv ~n
lyck·an1(varaktig) känsla av djup glädje och tillfredsställelse
betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen
psykol.JFRcohyponymsällhet
lyckokänslakärlekslyckamoderslyckatomtebolyckakänna lyckagråta av lyckasöka lyckan på annat hållsmå stunder av lyckarikedom betyder inte lyckalyckan av att kunna läsa○äv. om mer tillfällig glädjebarnens ansikten strålade av lyckalyckan (att+V), lyckan (över ngt/att+V/SATS), lyckan (av ngt/att+V)vara sin egen lyckas smedsesmed
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lykka; av lågty. lücke, gelücke ’öde; lycka’; av ovisst urspr.
2(gynnsamt) öde
ofta tänkt som personligt verkande kraft
psykol.lyckodagfiskelyckajaktlyckakrigslyckafresta lyckanpröva lyckan och ta en lott!lyckan log mot dem○äv. om enstaka gynnsam händelsedet var en lycka att de hade vinterdäcktill sin lycka hade han hjälm på sig○äv. med mera framhävande av den handlandeframgång, medgång
han hade ingen lycka med sighon gjorde lycka med sina sångerbättre lycka nästa gång!lycka till!må det gå bra för dig/er!
lycka till på tentan!
lyckans ostse1ost
ngns smala lyckangns (stora) tur
till familjens smala lycka kom ingen till skada när huset började brinna mitt i natten
till all lycka
lyckligtvis
till all lycka hade förlaget sitt omfattande arkiv placerat i en annan byggnad än den som eldhärjades
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserLyckan kommer sakta med morgonens susning i sovande snår, lyckan glider undan i lätta molnbilder över djupblå djup, lyckan är fältet som sover i middagens glöd eller havets ändlösa vidd under baddet av lodräta strålar, lyckan är maktlös, hon sover och andas och vet av ingenting ... .Edith Södergran, Smärtan (i Dikter, 1916)
2lyck`a
substantiv ~n lyckor
lyck·an●mindre åker eller äng
vanligen inhägnad och omgiven av skog
provins.jordbr.sedan 1327testamente upprättat av Johan Erlandsson med gåvor till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. lykkia; till 3lycka
3lyck`a
verb lyckte lyckt, pres. lycker
lyck·er●nästan enbart perf. part.
stänga
åld. utom i idiometNolllycka ngtbakom lyckta dörrarsedörr
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lykkia, nära besl. med luka ’stänga’; jfr 2lock, lockout, lucka, 2lykta, ändalykt
Subst.:vbid1-233180lyckande