verb lyckliggjorde lyckliggjort, pres. lyckliggör
lyck·lig|gjor·de●äv. lös förb. i formengöra lycklig
göra lycklig
el. i varje fall nöjd
ibl. ngt iron.NollJFRcohyponymglädja
borgmästaren lyckliggjorde staden med ett jättemonumentlyckliggöra ngn/ngt (med ngt)sedan 1810Subst.:vbid1-822982lyckliggörande