adjektiv ~t
lyd·ig●som lyder (ngn) utan motstånd
mest som permanent egenskap
psykol.JFRcohyponymväluppfostrad
lydiga barnen lydig hundeleverna var inte alltid lydiga mot lärarenlydig (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lydhoger