substantiv ~n lyktor
lykt·an1enklare belysningsanordning som ger dämpat ljus
vanligen med ljuskällan helt omsluten av en behållare (med ofta färgade väggar som bara delvis släpper igenom ljuset); ofta bärbar
heminr.JFRcohyponymlampa
lykthållarebaklyktagatlyktagravlyktahandlyktai trädgården hängde kulörta lyktorden röda lyktan blinkadejapansk lyktajudekörsleta/söka med ljus och lyktase1ljus 2
sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. lykta; av lågty. lüchte med samma betydelse, till lüchten ’lysa’; jfr 2ljus
2bred bläs hos häst
som minst når fram till ögonen och in över näsborrarna
zool.sedan 1859I sjukhusparken hänger månens lykta; det glittrar genom rullgardinens dok.Hjalmar Gullberg, Till en näktergal i Malmö (i Fem kornbröd och två fiskar, 1942)
2lyk`ta
verb ~de ~t
lykt·ar●sluta
åld.Nolllykta sina dagar○äv. i en sorts pass.upphöra
åld.så lyktades hans livlykta ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. lykta; till lykt ’slut’, i ändalykt, till lykkia ’stänga’; jfr 3lycka
Subst.:vbid1-233360lyktande