substantiv ~n lysor
lys·an●särsk. i sammansättn.
(typ av) starkt lysande nejlikväxt
om t.ex. gökblomster och tjärblomster
folklig benämningbot.göklysatjärlysasedan 1892bildn. till 2ljus
2ly`sa
verb lyste lyst, pres. lyser
lys·er1utstråla ljus
NollJFRcohyponymbrinna 2cohyponymskina
solen lystehimlen lyste fosforgrönlampan i sovrummet lyste○äv. om ngt som eg. inte är en ljuskällakjolen lyste röd○äv. med opers. konstruktiondet lyste i badrummet○äv.rikta ljus (mot)
han lyste på väggen med ficklampan○äv. bildligt, spec.synas tydligt (och med uttrycksfullhet)
hatet lyste i hans ögonfelen lyste i ögonen○spec. äv.vara intensivt uttrycksfull
vanligen på grund av glädje
barnens ögon lysteansiktet lyste av glädjelysa (med ngt) (på ngn/ngt)lysa med sin frånvarosefrånvaro
lysa som en fyrbåksynas mycket tydligt
strålkastarna fick glashuset att lysa som en fyrbåk i natten
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lysa ’lysa; förkunna’; till 2ljus
2i vissa uttryck
offentligt kungöra
komm.lysa frid över ngns minneLuther lystes i bann○spec. i fråga om kungörelse i kyrkan av planerat giftermålmest histor.lysa till äktenskapdet lyste för Olle och Anna-Gretalysa ngn/ngt, lysa till ngt, lysa för ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:lysande,
lysning (till 2)