Svensk ordbok 2009, webbversion

lyss verb lyddes, pres. lyss lyssna ngt högt.komm.lyss till den sträng som brastlyss (till/på/efter ngn/ngt)sedan ca 1645bildat till pres. sing. lyss ’lyssnar’, av äldre sv. lydas, fornsv. lyþas ’lyssna’; jfr lyda