Svensk ordbok 2009, webbversion
lyss
verb
lyddes
,
pres.
lyss
●
lyssna
ngt högt.
komm.
lyss till den sträng som brast
lyss (till/på/efter ngn/ngt)
sedan ca 1645
bildat till pres. sing.
lyss
’lyssnar’, av äldre sv.
lydas
, fornsv.
lyþas
’lyssna’; jfr
lyda