Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n lystrar
lystr·ar1sällan plur.
skimrande ljusreflexer från belyst yta
ofta av glas el. keramik
färg.JFRcohyponymglans 1
lysterfajanslysterglasyrlystern från marmorgolvetmetalliskt glänsande lysterhennes kinder hade en gulröd lyster○äv. bildligtpoesins hemlighetsfulla lystersedan 1702av fra. lustre med samma betydelse; av ita. lustro ’glans’; till lat. lustra´re ’göra glänsande’; jfr illustrera
2ljushållare för bord eller vägg med dekor i form av glasprismor
heminr.sedan 1778
adjektiv ~t lystra
●som skimrar
ngt åld.färg.en lyster färgtonsedan 1767av fra. lustre med samma betydelse; jfr 1lyster
verb,
pres.
lyst·er●behagar
ngt åld.Nolldet lyster honom att badalyster ngnsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagentill fornsv. lysta ’ha lust till’; bildn. till lust