verb mälde el. mälte, mält, pres. mäler
mäl·er●omtala
åld.komm.○äv.säga
åld.mäla (ngt/SATS)sedan 1000-taletrunsten, Dingtuna, Västmanland (Sveriges runinskrifter)runform melti (pret.), fornsv. mäla ’tala; nämna; lova’; bildn. till mål 7; jfr bemälda, fåmäld, 2förmäla, lågmäld, tillmäle, vedermäle
Subst.:vbid1-251911mälande