Svensk ordbok 2009, webbversion

människa [män`i∫a] substantiv ~n människor vard. ibl. mänskamänska [män`∫a]~n mänskor männ·isk·an, mänsk·an●en samhällsbyggande och kulturskapande varelse med tal­förmåga och (jäm­fört med an­dra varelser) hög intelligens biologiskt sett den mest avancerade djur­arten; vanligen dock betraktad som en från djuren art­skild varelse; om arten som så­dan el. om en­skilda individer yrk.JFRcohyponymperson 1 människokroppmänniskosläktevanemänniskaövermänniskamänniskans här­stamningmänniskan som Guds av­bildtorget var fullt av människorhon hjälper gärna gamla människorhon vill inte träffa någon människabåde människor och djur räddadesett ämne som fram­kallar cancer hos människan○spec. med ton­vikt på känslomässiga och kulturella behov, social förmåga etc.människovänligmedmänniskaden en­skilda människan som en kugge i det stora maskinerietsätt människan i centrum, inte maskinernahan är stor både som konstnär och människa○spec. äv. med ton­vikt på begränsningar och svaghetermänniskopåfundnågon gång får man göra fel ― man är inte mer än (en) människamänniskan spår och Gud rår○äv. som ned­sätt. benämning, när namn e.d. borde an­vändasvad tar du dig till, människa?där stod människan och pladdradeska hon ta en dykarkurs, gamla människan?bli (som en) människa igenkomma att känna sig som vanligt i­genvard.​ efter den intensiva världs­turnén tog det flera månader för henne att bli människa i­gen känna sig som en annan/ny människasekänna sig sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. människia ’människa; kvinna; människonatur’, nära besl. med fornsv. mänsker ’mild; giv­mild’; bildn. till 1man En värld är varje människa, befolkad av blinda varelser i dunkelt uppror mot jaget konungen som härskar över dem.Gunnar Ekelöf, En värld är varje människa (i Färjesång, 1941) När man syftar tillbaka på ordet människa, använder man – kanske överraskande – pronomenet hon. Det beror på att människa, liksom de flesta andra substantiv på -a, i äldre svenska tillhörde kategorin femininer, som då var rent grammatisk (dvs. den hade inte mycket att göra med skillnaden mellan manligt och kvinnligt, ungefär som i tyskan i dag). Av samma anledning säger vi än i dag (Vad är klockan?) – Hon är halv tre; klocka var också ett feminint substantiv.