Svensk ordbok 2009, webbversion

mänsklig [män`sk-] adjektiv ~t mänsk·lig1som har att göra med människan admin.af.fil.psykol.JFRcohyponymhuman 2 mänskligt beteendeden mänskliga tal­förmåganläkarna gjorde allt som stod i mänsklig makt för att rädda hennemänsklig sköldsesköld 1 mänskliga rättigheterserättighet sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. mänskliker; till människa 2som känne­tecknar eller är typisk för människan admin.fil.psykol.mänsklig värdighetdjupt mänskliga sanningar○spec. om frihet från förkonstling o.d.kungens enkla och mänskliga upp­trädande○spec. äv. om typiska svagheterdet är mänskligt att felamänskligt att döma har han inte långt kvar (adv.)○ibl. om fram­stående person som till­fälligt gör en sämre prestationvard.världs­mästaren var för dagen riktigt mänsklig och nöjde sig med en fjärde­platsden mänskliga faktornsefaktor 2 sedan 1495Om djefvulens frestelse (Gerson)3som tar hän­syn till människor och deras grund­läggande behov admin.samh.JFRcohyponymhuman 1cohyponymmild 2 ett mänskligare sam­hälleen mänsklig behandling av fångarnamänsklig (mot ngn)sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelser