verb märkte märkt, pres. märker
märk·er1äv. fast sammansättn., seutmärka 1
förse med (flera) tecken för igenkänning eller identifiering
märka ut en ledmärka ut en gränsmärka ut ngtsedan 16902ofta fast sammansättn., seutmärka/2
utgöra tecken för igenkänning eller identifiering av
en liten minnessten märker ut platsen där NN omkommärka ut ngtsedan 1669Subst.:vbid1-887933utmärkande,
utmärkning