Svensk ordbok 2009, webbversion

mär`ke substantiv ~t ~n märk·et1tecken som an­vänds för ur­skiljning och identifiering av ngt; så­väl om naturliga som konst­gjorda tecken bot.komm.sjö.bomärkegränsmärkeriktmärkesjömärkeett märke för högsta vatten­ståndför in­seglingen tar man fästningen som märkehan satte sitt märke på boskapen○spec. om litet, brickliknande före­mål som bärs för att visa grupp­tillhörighet e.d.simborgarmärkehan hade idrotts­klubbens märke i slipsen○äv.yttersta del av pistillen i blommor där pollen­korn kan fastna och gro frukt­ämne, stift och märke○äv.före­bådande tecken om inte gamla märken slår fel får vi en kall vinterlägga märke till ngn/ngtobservera ngn/ngt​ hon smög in i föreläsnings­salen utan att någon lade märke till henne; flera av grannarna hade lagt märke till konstiga ljud från tvätt­stugan sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Enköpings-Näs, Upplandvanligen runform merki, fornsv. märke, till mark ’märke; tecken’; jfr 1mark,2, märka 2spår av fysisk på­verkan vanligen av o­varsam behandling; vanligen relativt väl av­gränsat NollJFRhyponym1jackhyponym1repa 1hyponym2rispahyponym1hack 1hyponymhugg 1 blåmärkebilen hade märken av många törnar i paristrafikenhennes skor gjorde fula märken i parkettensedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3typ av vara som säljs under enhetlig beteckning vanligen om alla varor av viss kategori som till­verkas av samma före­tag e.d. handel.bilmärkeskidmärkeskivmärkevarumärkeeuropeiska märken har det svårt på den amerikanska marknaden○spec. om (finare) vin­sorteralla de gamla märkena med fin bouquet○äv. bildligt om före­teelse som förknippas med bestämd person, situation e.d.välfärds­politik av svenskt märke○äv.signatur (för journalist) han skrev under märket Onkel H.sedan 1895