Svensk ordbok 2009, webbversion

mär`klig adjektiv ~t märk·lig●som har o­vanliga egenskaper och där­för väcker upp­märksamhet eller förundran admin.psykol.SYN.synonymmärkvärdig JFRcohyponymegendomligcohyponymsällsamcohyponymunderligcohyponymkonstig en märklig historiadet är märkligt att hon inte har ringten märklig konversation om flygande te­fat○ofta med positiv inne­bördsom har o­vanligt fram­stående egenskaper en märklig personlighetDarwins märkliga bok om arternas ur­sprung○ofta äv. med negativ inne­börd (förskönande)besynnerlig hans märkliga upp­trädande på festenen märklig skrivelse som lämnades utan av­seendemärklig (att+V)sedan 1000-taletrunsten, Enköpings-Näs, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform merilit (neutr.), fornsv. märkeliker; till märka