substantiv ~en ~ar
märr·en●häst av honkön
zool.JFRcohyponymsto
hingsten betäckte märrensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mär; gemens. germ. ord; bildn. till ett maskulint grundord motsvarande isl. marr ’häst’; jfr marskalk
Svensk ordbok 2009, webbversion