Svensk ordbok 2009, webbversion

mäs´ter substantiv, ingen böjning mäst·ermästare i äldre titlar åld. ut­om i sammansättn.yrk.JFRcohyponymmästare 1 mästerstyckeMäster Adams Mariabildsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenjfr mästare