Svensk ordbok 2009, webbversion
mäs
´
ter
substantiv
,
ingen
böjning
mäst·er
●
mästare
i äldre titlar
åld. utom i sammansättn.
yrk.
JFR
cohyponym
mästare 1
mästerstycke
Mäster Adams Mariabild
sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
jfr
mästare