Svensk ordbok 2009, webbversion

må`lning substantiv ~en ~ar mål·ning·en1yt­behandling av material med färg i skyddande och prydande syfte tekn.grundmålningpåmålningsprutmålningmålningen av huset fick an­stå○äv. om det på­lagda färg­skiktetmålningen började flaga avmålning (av ngt)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. malning 2det att måla i konstnärligt syfte konstvet.○äv. bildligti sammansättn. ljudmålningordmålningmålning (av ngt)sedan 1472–86Speculum Virginum3målad konstnärlig bild konstvet.JFRcohyponymduk 2 oljemålningNattvakten, Rembrandts mest berömda målningsedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare