Svensk ordbok 2009, webbversion
må
`
lsägare
substantiv
~n
äv. vard.
målsägarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
målsägarna
måls|äg·ar·en
●
målsägande
jur.
yrk.
sedan 1487
Stockholms Stads Tänkeböcker
fornsv.
malsäghare