Svensk ordbok 2009, webbversion

mång`en pronomen månget el. ibl. mångt, många; som komp. till många används fler el. flera; som superl. till många används flest mång·en1i sing. var och en av åt­skilliga in­om den större gruppen av de före­teelser som fram­går av samman­hanget ngt högt.utstr.det har sagts mången gång, men förtjänar att sägas i­genmången ärad gäst har legat i den sängenhan fick höra månget sanningens ordäv. själv­ständigt om personngt högt.mången in­ser inte sitt eget bästai mångt och mycketi många av­seendenhuvud­personerna fram­står i mångt och mycket som var­andras mot­satser sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mangin, till mang en ’mången en’; neutrum mangt, plur. mange, manga ’många’; gemens. germ. ord; jfr mängd 2i plur. ett stort an­tal av den före­teelse som fram­går av samman­hanget utstr.MOTSATSantonym2 JFRcohyponym1flera månggiftemångårigmånga timmar om dagenmånga små­företag måste läggas nedmånga gånger var hon färdig att ge uppmånga problem åter­stårhans många böckeräv. i substantivisk an­vändning; ofta med under­förstådd syftning på personermånga tyckte att NN hade rättde få blev rikare på de mångas bekostnadha många bottnarsebotten ha många hål att stoppa isehål 1 i många styckensestycke 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagense mången 1